Me and You pictures

I natt låg jag som alltid vaken länge utan att kunna somna. Roy jobbar natt så den ena sidan av sängen är tom. På min sida ligger jag, Chérie och Nico och trängs. På mornarna när man vaknar har man alltid ca 20 cm kvar att ligga på innan man ramlar ur sängen. Förstår inte hur en sådan liten varelse kan tränga undan mig så. Hur som helst så låg jag och kunde inte somna och jag började tänka på Chérie. Jag tänkte mig henne längre fram i livet, när hon är några år. Rätt som det var, mitt uppe i tankarna var det som om jag sveptes med av en kraftig vind. Hade jag stått upp hade jag kanske ramlat omkull. Jag tror att jag för första gången verkligen insåg att jag är mamma. Det kändes som om jag äntligen vaknat upp efter tre månader och äntligen förstått vad som hänt. Den där känslan hoppas jag kommer oftare nu för det var en stor orkan av kärlek som jag sveptes med i. Vad märkligt det är att det ska vara så svårt att greppa allt som händer, alla känslor. Men så händer det och det är över på ett par sekunder. Allt är som vanligt och det känns nästan overkligt igen.